Jag gick i Fredags på bio, premiär för Tron: Legacy, coolt coolt.
Vad tyckte jag om den då? Jorå, det var en stilig film! Jag hade inte läst några recensioner om den innan och, vågar jag säga det, inte sett innanföljaren från 1982. Skäms lite för det, min nörd-cred sjönk precis tvåsiffrigt kände jag. Men jag hade helt enkelt inte lust, och en vän hade också sagt till mig att den var riktigt seg, så det kanske inte är något jag missar i alla fall.
Jag tänker inte gå in något på storyn till den här filmen, då jag själv tycker det är hemskt att läsa recensioner där man får storyn "spoilad" för sig, men jag kan säga det att det inte direkt är någon film man kollar på för en gripande berättelse. Den fyller sitt syfte gott, och är passabelt välskriven, fastän det ibland blir lite långrandigt och tradigt i vissa stunder. Men som sagt, det är inte någon film man kollar på för handlingen riktigt, om man inte är någon inbiten Tron-fantast som har väntat på den här filmen i 28 år (vilket jag redan har gjort klart för mig att jag inte är).
Hur fungerar bildspråket? Jorå! Världen filmen utspelas i (en digital värld innuti en dator (ingen spoiler!)) är fantastiskt realiserad, med nattsvarta miljöer och smakfull neon som skapar en stark kontrastrik bild och suger in biobesökaren i en stämningsfull atmosfär. Fick stora Blade Runner-vibbar ett tag, med dystopiska landskap och den väldigt seriösa tonen filmen har. Blev riktigt positivt förvånad över hur pass allvarligt filmen tog sig själv faktiskt, det krävs mod att göra ett sånt stilgrepp, så det ska filmskaparna ha en eloge för!
Ljudbilden är minst lika bra, med ett soundtrack signerat Daft Punk (dom som känner mig kan testamentera på att jag är ett STORT Daft Punk-fan), som passar helt perfekt för den mörka, dystopiska stämningen filmen försöker bygga upp. Skulle lugnt kunna påstå att det här är årets bästa filmsoundtrack för min del. Ett stort plus är att soundtracket också ligger ute på Spotify just nu, så jag kan få lyssna på det när helst jag önskar!
Skådespelarna gör ett bra jobb dom också, speciellt Jeff Bridges (The Big Lebowsky), som spelar huvudpersonen Sam's pappa. Det roliga med Jeff är att han ofta spelar sig själv i de roller han tar på sig. Ständigt hippie-tugg och halvt nerknarkad, äger han varenda scen han är med i, alltid lika roligt att se han på film. De andra skådespelarna gör också ett helt okej jobb, och jag kan inte komma på någonstans i filmen då jag tyckte någon kändes malplacerad eller undermålig. Även här får filmen pluspoäng!
Som slutkläm skulle jag vilja säga att filmen var grymt underhållande i sina bästa stunder, och underbart designad! En fröjd för både ögon och öron, fastän vissa datoreffekter kunde vara lite väl transparenta. Speciellt den datoranimerade unga Jeff Bridges kan ibland se lite läskig ut i vissa scener. Kolla upp Uncanny-valley på Google eller nåt så förstår ni på vilket sätt jag kan tycka han var lite läskig... Helt klart godkänd film, ta och se den!
Och nu över till någonting helt annat, lite bilder jag tecknat på senaste tiden :P
Alla bilder är tecknade med mus på datorn i Paint.net
Jaha, det här var allt för den här gången! Kommer antagligen inte hinna med att göra något mer blogginlägg innan jul eller det nya året, så jag passar på och önska alla (eventuella) besökare en God Jul & Gott Nytt År!
